Till minne av Björn Axelsson

En svensk gigant inom inköpsforskningen som stod oss alla på EFFSO väldigt nära har gått ur tiden. Björn Axelsson (1949 – 2021) var under lång tid en av de mest framstående forskarna inom inköpsområdet. Mattias Hultheimer och Svante Axelsson, koncernchef respektive styrelseledamot i EFFSO Group, skriver här nedan om sin kollega och vän.

”Som många andra inom professionen inköp kom jag i kontakt med området lite av en slump, när jag för 20 år sedan började på Silf som affärsområdesansvarig. Under mitt första framträdande för styrelsen möttes jag av en av vår tids ledande akademiker inom området, Björn Axelsson. Som ung, förväntansfull och relativt nyutexaminerad akademiker kändes det högtidligt att stå inför en styrelse som inte bara bestod av en utan två professorer. Den andra var Björns vapendragare från Uppsala, professor Håkan Håkansson, även han en ledande akademiker inom inköpsområdet”, skriver Mattias. Han fortsätter:

Björn tappade aldrig den akademiska skärpan

Jag kommer än idag ihåg att jag var rätt upprymd efter mötet. Björn påminde inte alls om de professorer som jag hade stött på under mina år i Linköping. Nidbilden av den tankspridde akademikern med stort intresse för teoretiska resonemang och med större intresse för statistiska samband än av människor stämde inte alls in på Björn, tvärtom. Han var glad, kreativ, entusiastisk, lite otålig och full av idéer. Både när det gällde nya akademiska projekt. Men också idéer om hur de teoretiska resonemangen skulle tillämpas. Han blev euforisk över att se och höra hur saker fungerade i verkligheten. Och samtidigt gick det inte att ta miste på det akademiska djupet i hans resonemang. Även om hans projekt ofta handlade om forskning kopplad till verkliga situationer tappade han aldrig den akademiska skärpan.

Han gillade inte när det var tråkigt

Att jobba med Björn var ofta väldigt roligt. Inte för att alla projekt alltid var roliga, men för att Björn som person ofta gjorde dem roliga. Han gillade inte när det var tråkigt. När man hade diskuterat något ingående under, vad han uppfattade som för lång tid, kunde han dra ett rappt skämt för att lätta upp stämningen. Då kom det där speciella, lite förväntansfulla leendet som mitt i den akademiska komplexiteten sade ungefär: ”Jag tyckte det var dags för en liten paus från teorierna, så jag kunde inte låta bli att dra ett skämt. Visst var det kul?”.

Trots att Björn under lång tid var en av de framstående forskarna inom inköpsområdet tyckte han om när man kom till honom för att diskutera en frågeställning. Det gjorde han även om det man själv uppfattade som en ny vinkel många gånger visade sig var en ganska välkänd och väl utforskad fråga. Han gillade när man engagerade sig i hans favoritområde, inköp, och även om frågeställningarna var gamla var han alltid uppmuntrande. Man kunde höra hur hans engagemang gradvis växte i ett resonemang och förr eller senare sa han som oftast: ”Ja fan, det här är bra alltså!”

Blev tidigt delägare i EFFSO

När vi startade EFFSO för 14 år sedan frågade jag ifall han ville vara med som delägare. Han sken upp som en sol och svarade: ”Ja, det vill jag verkligen!”. Och det har varit ett sant nöje att både få ha med honom i bolaget, jobba med honom som kollega och bollplank och få ringa till honom och berätta om EFFSOs utveckling. Jag såg alltid fram emot våra kontakter, för av Björn blev man alltid glad. Hans värme, entusiasm och vilja att prata om intressanta frågor förgyllde vardagen.

För några månader sedan ringde jag Björn för att berätta att jag och några av hans tidigare kollegor planerade att etablera ett Nationellt Forskningscentrum för Inköp. Inte minst för att upprätthålla kraften i den forskning han en gång själv bedrev. Han var mycket entusiastisk även kring detta och bidrog med många idéer och kontakter.

I höst kommer centrets verksamhet att starta och alla hoppades att Björn skulle bli vår regissör eller åtminstone sufflör. Nu får Björns forskargärning istället utgöra kuliss för framtida satsningar och på det sättet inspirera nya akademiker att nå ännu högre mål.

Björn, vi inom EFFSO kommer alla att sakna dig, vår inspirerande, empatiske och kloke vän och kollega. Och vi kommer att jobba hårt för att dina forskningsår inom inköpsområdet blir starten för många nya och spännande projekt. Tack för all inspiration du gett oss under åren!”

Björn kunde kombinera entusiasm med akademisk stringens

Svante Axelsson lärde känna Björn redan i mitten av 70-talet då han bedrev inköpsforskning vid Uppsala Universitet tillsammans med Håkan Håkansson. Han berättar: ”Eftersom jag arbetade med inköp på Alfa Laval blev jag intervjuad samt delaktig i både rapportering och uppföljning. Det blev starten på en livslång vänskap och våra vägar korsades efter det många gånger. När vi sågs diskuterade vi ofta inköp. Vi vände och vred både på offentliga köp och privata, studerade likheter och skillnader. Vi skrev debattinlägg tillsammans, och våra internationella nätverk sammanföll delvis vilket var stimulerande.

Under större delen av sin karriär arbetade Björn på institutioner för marknadsföring men ägnade huvuddelen av sin forskning åt inköp. Han var genuint intresserad av utvecklingen inom området och fick en hel del kunskap genom de många runda bordssamtal som han genomförde med ledande företrädare i yrket.

Sveriges första professur i inköp

I september 2005 tillträdde Björn Sveriges första (och hittills enda) professur i inköp vid Handelshögskolan i Stockholm.

2007 hade jag som aktiv inom IFPSM nöjet att utse Björn som mottagare av IFPSM:s Hans Ovelgönne Purchasing Research Award. Redan då deltog han i arbetet med den internationella IFPSM standarden för inköpskompetens.  Ungefär samtidigt blev Björn delaktig i och supporterade starten av EFFSO.

Det sista vi gjorde tillsammans var ett större kompetenskartläggningsprojekt vid Landstinget i Västernorrland 2016-2017.

Däremellan samarbetade vi för att etablera SOI:s kompetensstandard (SOI-certifikat för strategiska upphandlare). Vi skrev också debattinlägg tillsammans om inköpets betydelse. Där blev det tydligt hur väl han kunde kombinera entusiasmen för ämnet med akademisk stringens.

Björn var alltid trevlig att jobba ihop med, ivrig och sansad på samma gång. Många skratt blev det under tiden vi fick umgås!” skriver Svante Axelsson.